Marc Papillon springer, sedd bakifrån, på en stig längs en bergskam i gryningen, med blå kompressionsstrumpor, med snötäckta toppar och dimhöljda dalar framför sig.

Utforskningar

Springa långsamt, länge – och tillsammans.

Marc följer konstnärer ut i uthållighetens terräng: maraton, triathlon, bergsbestigningar, havsöverfarter under segel. Det handlar inte om prestation. Man tar sig fram långsamt och länge, utan klocka, med ett enda mål: att ta sig hela vägen utan att skada sig, och behålla lekfullheten och glädjen trots ansträngningen.

De här äventyren är en förlängning av arbetet med instrumentet. Över tid ställer kroppen om sig i stunden, tröttheten byter skepnad, och konstnären upptäcker resurser hon aldrig anat.

Handstående mitt på en väg kantad av räcken, under en åskhimmel.

Springa långsamt och länge

Maratonloppet springer vi sida vid sida, i ett tempo där man kan prata. Att sakta ner gör att man orkar i timmar, kan lyssna på sina fotisättningar, sin andning och sin hållning, och märka i vilket ögonblick rörelsen spänns eller släpper.

En cyklist i siluett cyklar på en svart racercykel mitt på en öde bergsväg under en stormig himmel.

Triathlon

Simma, cykla, springa: tre sätt att sätta kroppen i rörelse, och två växlingar att lära sig hantera. Att byta gren mitt i tröttheten är att lära sig anpassa sig – en värdefull förmåga för den som står på scen.

Balans på en hand, framför en åskhimmel mellan bergen.

Bergsbestigningar

I bergen doseras ansträngningen steg för steg. Andningen, gångens rytm och uppmärksamheten på terrängen påminner om en lång konsert: energin fördelas över tid, inte i ögonblicket.

En musiker med gitarren i handen på stranden, med havet framför sig.

Havsöverfarter

Under segel dras tiden ut över veckor. Nattvakter, dyning, sömn i korta pass: kroppen lär sig fungera i obekvämlighet, och sinnet att förbli närvarande.

En löpare i blå strumpor tar spjärn med hela kroppen mot räcket på en bro, under en åskhimmel, med bergen framför sig.

Vad som står på spel

Under ansträngningen pratar Marc och konstnären om vad de förnimmer: känslor i kroppen, proprioception, interoception, emotioner. Så småningom är tröttheten inte längre ett hot att bekämpa – den blir information att spela med.

Tillbaka vid instrumentet tar konstnären med sig erfarenheten: en starkare kropp, en vidgad komfortzon och en känsla för hur långt hon har kommit.

Liggande i gräset mot en klippa, med en elbas tryckt intill sig.

Springa i takt